Rydia / Final Fantasy IV
Nu var det ganska länge sedan jag summerade ihop vad jag spelat, spelar och har recenserat. Det var närmre sju veckor sedan, så det börjar väl bli läge igen.
För eurogamer.se har det blivit ett par recensioner:
Thor – God of Thunder – på pappret hade det väl kunnat bli en kompetent kopia av God of War, men det faller helt platt då utvecklarna verkligen inte har greppat vad det är som gör God of War-spel roliga.
Jag citerar mig själv ur recensionen:
Det är ganska klart och tydligt att Liquid Entertainment varken fått budget eller har kompetens nog att bygga en stark konkurrent till God of War. I jämförelse är det alldeles för platt, buggigt och inexakt, då de har tagit en formel och försökt kopiera den utan att direkt förstå vad det är som gör att formeln fungerar. Thor: God of Thunder är inte nödvändigtvis uselt – det är bara fruktansvärt medelmåttigt på de flesta plan.
Läs hela recensionen, om ni känner er nödgade. Jag skulle inte rekommendera er att köpa spelet.
Ett betydligt bättre spel var No More Heroes – Heroes Paradise. Suda51’s karaktärsdesign och skruvade hjärna placerar spelet bland ett av de mest njutbara jag spelat i år. Det här var en riktigt skön mindfuck.
en extremt stiliserad grafisk yta med passande musik, skruvade karaktärer, minnesvärda dialoger och naturligtvis rent, oförställt ultravåld med tillhörande liberala doser av blod.
Läs hela recensionen av No More Heroes – Heroes Paradise här.
För privat bruk så har jag även konsumerat Final Fantasy IV: Complete collection. Är dock bara klar med huvudspelet – har fastnat stenhårt i slutet av The After Years. Det känns mestadels som en sunkig moneygrab just nu. Visst var det lite kul att återse gamla favoritkaraktärer och få reda på vad som hänt med dessa efter spelets avslut, men när slutet av epilogspelet bara går ut på att dungeoncrawla och spöa successivt svårare bossar utan någon direkt reward så stängde jag av. Huvudspelet får sig en skön uppdatering – lite nya intro & slutfilmer, uppdaterad grafik och lite remastrad musik. Dock känns spelet lite kalt och barebones jämfört med V och VI och senare spel, även om mycket grundläggande viktiga saker spikas på plats i nummer IV.
Jag blev även äntligen (?) klar med Parasite Eve. Lite intryck finnes här. Nummer två kom nyligen ut via PlayStation Store så det kommer införskaffas, spelas igenom igen och recenseras även det.
Portal 2 och LA Noire är också inskaffade och genomspelade. Kommer förhoppningsvis lite längre texter om båda dessa vid tillfälle.
Just nu sitter jag och spelar White Knight Chronicles – både ettan och tvåan. Förvänta er en recension av det sistnämnda borta hos eurogamer.se inom kort.
Recent Comments