*tap tap*

Grattis i förskott på åtta-årsdagen, bloggen. På grund av anledningar så har det inte riktigt funnits tid eller energi till att fylla dig med innehållet du förtjänar, men du måste veta att du är uppskattad och finns i mina tankar titt som tätt. Jag tänker inte vara så banal att jag utfärdar ett nyårslöfte att …

Continue reading

Grattis på sexårsdagen

Tiden bokstavligt talat flyger. Jag missade helt att bloggen fyllde sex år för två månader sedan. Hoppsan. Nåja. Det har hänt lite bakom kulisserna iallafall. Bloggen har flyttat till ny hosting, då den var i farozonen att försvinna helt. Jag har dessutom fastnat stenhårt för Final Fantasy XIV. Hoppsan. Lite minnesvärda bilder från resorna. Fler …

Continue reading

Grattis på fyraårsdagen!

Ganska så exakt, faktiskt. Jag vet att det varit tyst här på sistone. Så tyst så att alla tumbleweeds faktiskt flytt fältet i ren panik. Tystnaden var för mycket för även dem. Men trots tystnaden på den utåtriktade fronten har det hänt saker bakom kulisserna. Den stackars bloggen har flyttat från en linuxmaskin till en …

Continue reading

Recension: Dark Souls

Den här recensionen publicerades ursprungligen på www.eurogamer.se, 7 oktober 2011. De senaste dagarna och nätterna har varit fyllda av feberdrömmar om märkliga varelser, otrevliga miljöer och en ständigt närvarande känsla av fruktan. Jag har lärt mig att röra mig försiktigare, aldrig springa in i okända miljöer eller situationer utan att vara ordentligt förberedd samt lärt mig …

Continue reading

Spel istället för psykofarmaka

Både Thomas Arnroth och Discordia/Åsa Roos har skrivit inlägg på ett tema jag inte själv  var helt medveten om att jag sysslade med. Spel som livräddare, eller som eskapism på en rätt allvarlig nivå. Arnroths titel är “spel räddar livet“, Discordias “spel som tröstar“. Jag befinner mig nog någonstans mittemellan just nu. Spel som en …

Continue reading

Recension: Demon’s Souls

Den här recensionen publicerades ursprungligen på www.eurogamer.se, 23 juni 2010. Demon’s Souls är ett väldigt märkligt rollspel. Det är inte särskilt arketypiskt japanskt – inga könsligt förvirrade unga pojkar, eller färgglada manga-karaktärer – och det påminner mer i stämning och miljöer om äldre spel som Ultima, Wizardry eller mer nutida Elder Scrolls-spel. Däremot utspelas det …

Continue reading

Den vanärade livvakten: Dishonored

Den här texten publicerades ursprungligen på www.eurogamer.se 9 oktober 2012. Den oresonliga ilskan griper tag i mig igen. De här männen, hundarna som lyder under troninkräktaren, står mellan mig och mitt mål. En mer stabil individ hade kanske valt att smyga förbi dem och skona deras liv, men de har gjort sitt val och det …

Continue reading

Grand Gäsp Auto 5

Rockstar är inte kända för att vara återhållsamma. Aldrig har det nog varit så sant som i Grand Theft Auto 5. Det rinner över med saker att göra, människor att prata med (eller köra över/skjuta, beroende på ens preferenser). Och spelserien har nog aldrig varit lika sprängfull med sidouppdrag att göra. Tre distinkta huvudrollskaraktärers öden …

Continue reading

Inafune rear ut sin själ (Soul Sacrifice)

Allt handlar om val Keiji Inafune valde att lämna Capcom och dess trygga, skyddade verkstad för att söka äventyr. Utmaningar. För att bryta normerna. De spel han ville utveckla gick inte längre att utveckla innanför Capcoms höga väggar. Kanske hade hans nya roll som ansvarig för all utveckling tagit sitt pris – och sugit ut …

Continue reading

Det här var inte blogginlägget jag ville skriva

Det här var inte blogginlägget jag ville skriva. Jag har en hel del andra inlägg som ligger som utkast, men i skuggan av vad som hände igår känns det helt meningslöst. Ryan Davis, en långtida gamespot/giantbomb-profil, recensent, redaktör och podcast-pionjär dog. Jag läste en tweet om det på vägen hem igår, och har inte riktigt …

Continue reading