Mar 13 2011

Tactics Ogre – addendum

Sådär. Min recension av Tactics Ogre: Let us cling together är publicerad nu på eurogamer.se. Jag tänkte här ta upp ett par saker som det inte riktigt fanns plats för i recensionen.

Slutklämmen på recensionen är följande:

Tactics Ogre: Let us Cling Together är ett rent verk av kärlek. Fans av originalet eller Final Fantasy Tactics lär svälja det med hull och hår, men nybörjare bör vara medvetna om att det inte är ett särskilt enkelt spel.

Jag är glad att min introduktion till strategi-jrpg-genren INTE var det första Ogre Battle, eller Tactics Ogre. Det hade antagligen fått mig att svära av hela genren som inbilsk, straffande och generellt unfair. Originalet sägs vara rent överjävligt svårighetsgradsmässigt. Inte för att Tactics Ogre: LuCT i nyversion är ett enkelt spel, men ett par tillägg till spelmekaniken avhjälper definitivt frustrationen.

Först ut är ‘CHARIOT’ – Combat History And Refined Implementation Of Tactics, ett sätt där du får en chans att spola tillbaks ett antal drag för att förhindra att du gör något dumt. Det är ett väldigt snällt tillägg, även om många hardcore-fans hävdar att det förstör spelet. Trust me, det är fortfarande svårt. 😉
Dessutom är det ganska trevligt att kunna hoppa tillbaks ett helt drag istället för att tvingas köra om hela striden. Jag satt igår i en och samma strid i  en dryg timme. Och det var femte försöker på den striden, med paus för att gå och powergrinda däremellan.

Chariot  är dessutom ett ypperligt sätt att lära sig hur AIn agerar. En av dina karaktärer faller, du spolar tillbaks ett par rundor, gör dina drag lite annorlunda, och AIn kanske anfaller någon annan karaktär. Det går ganska fort att lista ut hur AIn prioriterar “viktiga” mål. Oftast är det svagast karaktär inom räckhåll.

Yrken vs karaktärer

Det finns en uppsjö med yrken. Krasst räknat så är antalet ‘grundklasser’ runt 20talet. Lägg därtill ett antal specialiserade ( ~12 ), och det faktum att du kan rekrytera monster och att dessa också kan uppgraderas yrkesmässigt ( ~30talet till? ) så blir det en hel del att hålla koll på.

Yrken levlar upp – inte karaktärer. Det låter ju bra i teorin, att karaktärer i sig är utbytbara, och att det inte gör någonting om en karaktär dör. Well. Riktigt så enkelt är det inte. Du kan, som sagt, rekrytera fiendekaraktärer eller monster, men är dom av en klass du inte tidigare använt så blir det lite märkligt. En drake du möter på fältet som level 15, kan vid rekrytering nedgraderas till level 1, om du aldrig använt den klassen.

Permadöd är en faktor. Du kan falla i strid. Det är fine. Lyckas någon resurrecta dig med magi eller föremål, eller striden tar slut inom  tre rundor får det ingen konsekvens. Misslyckas du där så tappar karaktären ett hjärta. Tre hjärtan tappade –> permadöd.

Men, alla karaktärer inom ett yrke var ju samma level, så det kvittar väl?

Nej. Utöver grundläggande stats så har varje karaktär skills och eventuellt magi. Dessa måste inläras på karaktär-per-karaktär-basis. Vid permadöd – well, du förstår. Då tappar du potentiellt din enda cleric som har Resurrection, eller den där feta färdigheten som kostade 400 skill points att köpa.

Skill points / XP / Specialattacker

Vinnande av strider ger förutom lite loot Skill Points och XP. Alla deltagande yrken får XP. Alla deltagande ( och överlevande/stående ) karaktärer får Skill Points. Dvs, för att maximera nyttjande av karaktärer behöver du rotera karaktärer ganska frekvent i strid, annars riskerar du att stå med en fett mäktig krigare och en fett mäktig magiker, och resterande sådana ganska mediokra. För att strö ytterligare komplexitetssalt i såren så kan även Skills som används levlas upp – såsom vapenfärdigheter för att ge schyssta specialattacker.

Grenande narrativ

Jag belyste lite kort i recensionen att storyn inte är helt linjär, utan att det finns ett par alternativa vägar igenom den. Det finns ‘lawful’, ‘chaotic’ och ‘neutral’-varianter av kapitel 2 och 3 av spelet. ( Okej, kapitel 2 finns bara i ‘chaotic’ och ‘lawful’.) Dessa varianter har ungefär samma upplägg, men varierar väldigt mycket i handling, strider och vad som sker i dessa. När spelet är slut kan du hoppa tillbaks till de storypunkter som leder dig in på sidospåren. Omspelningsvärdet är således ganska tungt. Kapitlen i sig är väl i 10-timmarsklassen. Om inte mer.

Menyer

Gillar man inte menyfipplande så gillar man inte det här spelet. En avsevärd tid spenderas i menyer – det ska köpas skills för Skill Points. Skills behöver ‘equippas’ per karaktär, så även med magi. Du behöver köpa på dig ny magi periodiskt, när det kommer nya saker till shoppar. Du kan köpa nya vapen, crafta nya vapen hos en smed. Jag tror jag spenderar runt en 10-15 minuter i menyer mellan större strider. Det är ingen underdrift.
När man har ett trettiotal karaktärer i rotation så tar det lite tid att se till att alla har optimal uppsättning skills, vapen och magi redo.

 

4 comments

Skip to comment form

  1. Alltså… jag känner mig lite “rädd” inför det här spelet. Jag är orolig att jag inte kommer kunna svälja den totala massan som spelet utgör och att jag kommer klaga på det. ;_; Vilket jag inte vill! Jag vill tycka om det! Man vet inte förrän man har testat, fast jag vill ju inte bli avskräckt direkt. Vilket jag inte säger att du har gjort, jag bara tänker högt. (Skriver högt… eh? Hur tänkte jag nu? -_-)

    I alla fall, det är kul att få veta så mycket om det och ja, håll tummarna när det väl blir min tur att sätta tänderna i det. 🙂

    1. Tack vare Chariot-systemet så ÄR spelet ganska förlåtande. Och det värsta som kan hända är att man ödslar ett par timmar fel, och tvingas random-battla lite för att mer korrekt levla upp karaktärer. Yrkesbyten har jag hittills faktiskt avhållt mig ifrån, och det har gått utmärkt ändå. 🙂

      Dvs, djupet finns där, när och om man vill uppleva det, men man måste absolut inte göra det. Det var inte meningen att försöka skrämma dig. Så läskigt är inte spelet. 😉

      1. Så bra! 😀 Och vad gäller långa strider, va fan, när jag spelade Valkyria Chronicles första gången kunde jag spendera timmar på en och samma strid. Jag hade klarat 70% av spelet när jag insåg att man kunde spara mitt i striden. ;D Och jag älskade det, planerandet, taktiken. Yeah, efter ME2 borde jag nog ta tag i TO, tycker du inte? ;D

        1. Du borde åtminstone ta och lukta lite på spelet. Känna på det. Undersöka det litegranna. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.