Aug 31 2011

100 timmar senare…

Xenoblade Chronicles

“Är du säker? Det är inte säkert att vi kan komma tillbaks härifrån.”

Jag står i en hiss, precis på väg att trycka på hissknappen. Min kamrats ord bryter tystnaden. Inte säkert att vi kan komma tillbaka?
Fuck that.  Jag vänder mig om och trampar iväg ut ur byggnaden. Jag tänker minsann inte åka upp i någon hiss idag. Inte när det finns fler skrymslen att utforska. Jag påminner mig en liten avkrok ute på det där stora fältet som är outforskad, och fanns det inte lite stentuffa fiender där borta i träsket?

Att rädda världen kan vänta ett tag till. Jag har mer saker att utforska i den. Fler personer att träffa. Fler uppdrag att lösa. Det är ett avslut viktigare än något.

(edit: Naturligtvis inte skulle det stå ‘Jag tänker minsann INTE …  Tack Lania.)

8 comments

Skip to comment form

  1. Kul med spel där man hellre vill avsluta alla sidoupprag än att se det “riktigta” slutet!

    1. Det är lite ovant, ja. Jag vill ju se slutet, jag vill veta hur sagan slutar, men samtidigt vill jag inte att spelet ska ta slut riktigt än.

      Naturligtvis kan jag ju spara, klara spelet, ladda om mitt save, men det känns ‘fel’ på något vis. Hm.

        • Ina on September 1, 2011 at 12:41 am
        • Reply

        Håller med om att det sättet känns “fel”. Nej, spela du, världen kommer ju inte gå under så länge du existerar i den 😉

        1. Nej. Världen kan ju inte riktigt gå under förrän jag går vidare med handlingen. Så känns det iallafall. 😉

      1. NEJ! Så får du inte göra! >:(

  2. Känner igen det där dubbeleggade svärdet så mycket. ^^

  3. (“Jag tänker minsann åka upp i någon hiss idag.” Jag saknar ett “inte” i den meningen, no? :))

    ;_;
    T_T
    Jag ser inte fram emot den där hissen! Jag är inte ens i närheten av den, och jag bestämde mig för att vända om idag. Eller snarare… jag saknade vissa områden och var tvungen att besöka dem igen. Bara för att jag vill – andas luften, träffa människorna, höra musiken, känna sig som hemma. Åh…

    Jag blev lite tårögd över det här inlägget. Som jag så lätt blir så fort det handlar om Xenoblade. Imorse hade jag en viss låt i huvudet, lite senare satt där en annan. Stod och fantiserade om spelet på väg hem från jobbet. Jag är så jävla kär. Hjälp…? ._.

    1. Naturligtvis skulle meningen innehålla ett ‘inte’ 😀

      Jag kommer åka upp för hissen. Förr eller senare, men det finns fortfarande för mycket jag inte har gjort. Frågan är bara om jag plötsligt kommer få nog, och faktiskt aldrig åker upp för hissen? Jag hoppas inte det.

Leave a Reply

Your email address will not be published.