Mar 06 2012

Shin Megami Tensei: Persona

Ja, jag får erkänna. Jag är en relativ nybörjare till Atlus eminenta Shin Megami Tensei-serie.

Visst, jag flörtade lite med Persona under PlayStation 1-tiden, men aldrig riktigt på allvar.
Jag flörtade lite med Digital Devil-saga serien under PlayStation 2-tiden, men aldrig riktigt mycket nog för att bilda mig en uppfattning om spelen, eller vilket spel som var vilket ( det känns som det kom ett halvt dussin, medan det i själva verket bara var två. Eller kanske tre, om man räknar in Lucifer’s Call ( vilket man inte skall göra ).

Jag lyckades även undvika Persona 3 och 4, mest eftersom  jag kände att det var dumt att hoppa in i mitt i en serie. Så, när Shin Megami Tensei: Persona släpptes i uppborstad version till PlayStation Portable var jag ganska snabb att hoppa på.

Jag plockade nyligen fram min PlayStation Portable igen och efter att ha avslutat Valkyria Chronicles 2 var det något som gnagde. Hade jag inte Persona på den här maskinen? Jovisst. Spelade jag inte det nyss?

Min sparfil var daterad 25:e februari. 2011.  Nåja. Jag startade spelet. Ser till min förvåning att jag är runt 50 timmar in. Försöker komma fram till:
a) Vem jag är.
b) Var jag är.
c) Var jag skall ta vägen.
d) Varför.
e) och Hur.

Shin Megami Tensei: Persona

Det mesta faller på plats efter ett par rejäla tabbar, onödiga dödsfall och lite hjälp från GameFaqs. Efter att ha kommit vidare en bit, och (mot förmodan) lyckats spöa en boss (en pärs i sig, som tog närmre 20 minuter) befinner jag mig nu i Deva Yuga. Och jag kan inte låta bli att skaka känslan av att jag spelat helt jävla fel. Min sparfil är nu klockad närmre 80 timmar, eftersom den även vänligt räknar alla misstag, dödsfall och pauser jag tagit.

Mina karaktärer är mellan nivå 32 och 39. Alla fiender är runt 43-45. Men In Blacks dödar mig ganska konsekvent de gånger  (eller åtminstone var tredje gång) jag hamnar i strid med dem. Jag kan inte rekrytera nya Personas, och de gamla börjar kännas lite småslitna. Jag har nått fram till detta områdes boss, men han gör processen sjukt kort med mig.

Så, det börjar bli läge att fundera på att antingen medge nederlag, att spelet till sist besegrat mig, eller bita ihop och slå ihjäl ohemult med monster, i hopp om att levla förbi dessa så jag kan rekrytera dem. Jag är inte helt säker på att jag kan ta mig ut ur det här stället levande – då jag tror mig ha dykt in i en envägsportal för att komma hit. (Framförallt börjar det kännas lite löjligt att knappt kunna gå 10 steg innan man hamnar i en ny, dödsfarlig strid… )

Är jag helt enkelt _för_ underlevlad för att få vara här? Är Persona 2, 3 och 4 lika bestraffande? Jag misstänker att jag schabblat till det lite tidigare, då jag kanske snackat lite för mycket med monster, försökt rekrytera dessa lite omotiverat och utan lycka, eller när jag redan haft en sådan i gruppen. Om jag istället hade slagits, låtit bli att fly så hade jag kanske lyckats samla på mig lite mer erfarenhet och haft en bättre chans.

Någon där ute som har några tips?

Edit: Uppdatering, 2012-03-14:

Jag kom till sist vidare, lyckades besegra [namn], tog mig vidare genom Lost Forest och hittade ett fin-fint pepparkakshus, besökte en hemsk grotta men gjorde sedan dundermisstaget att ge mig in i Avidya World. Jag vet inte om jag kan lämna den här platsen. Befinner mig just nu vid den sista (?) sparpunkten innan spelets slutboss. Jag har lyckats ta mig fram dit en gång, genom en myriad av kringelikrokiga gångar. Och jag fick storstryk.

Jag får helt enkelt låta spelet vila lite. Jag har (nog) rätt krafter för att kunna spöa på denne, tror jag, men behöver lite barskare karaktärer. Får spendera ett par timmar med att dansa runt vid en sparpunkt och spöa monster.

Men, medan jag samlar mod ger jag mig in i Shin Megami Tensei Persona 2: Innocent Sin. Jag ska försöka låta bli att göra samma tabbar i det.

5 comments

Skip to comment form

  1. Förutom att spelet är svårt, som det är för dig nu, hur är det annars?
    Roligt? Intressant? Spännande? Trist? Enformigt?
    Jag är ju inte heller sådär insatt i denna spelvärld Atlus skapat och jag spelade aldrig klart Digital Devil Saga eller Persona 4.

    Annars skulle väl mitt “tips” (?) lyda “ge upp och spela nåt bättre”. ;D

    1. Jag kom faktiskt vidare, till sist. Jag gjorde en Lania (TM). Jag sprang runt och levlade i någon timme eller två. 😉

      Det är en intressant, tänkvärd story, flerdimensionella karaktärer och en schysst setting. Just nu dras den ner lite av alldeles för många random encounters.
      Striderna är kul, för det mesta. Det faktum att jag kan välja att slåss eller försöka rekrytera fiender ger ett lite socialt element till det hela.

      Pfah. Ge upp? Tss. I know not of such words!

  2. Hehu!
    Nu fick du mig att skratta. Lania (TM)?! XD I LIKE!
    Men tur att du kom vidare till slut. 🙂 Kanske inte ett spel jag känner mig supersugen på ändå, men man vet ju aldrig. Jag kanske vill utöka skämshögen? ;P

  3. Irriterande med spel som räknar all tid spelet är igång och inte SPELtid O:
    Det lilla jag hann testa av detta kändes.. krångligt och elakt. Att det är svårt och med många slumpstrider avskräcker mig. Synd när det i övrigt verkar bra. Och jag älskar ju trean O:

    1. Det är lite fail på sådana klockor, ja. Särskilt när spelet inte varnar för det, utan man springer på den informationen via diverse FAQs. Nåja. Trist.

      Ja, det är enormt knepknåpigt att sätta sig in i. Nu vet jag inte hur trean behandlar demonbefrändande, men här känns det hyfsat arbitrary. Det hade säkert hjälpt om jag hade haft penna och papper och antecknat reaktioner, men nu är det lite för många faktorer som spelar in för att man rimligtvis ska kunna hålla allt i huvudet. 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published.