Yo, läsarna,
Inte mycket nytt här. Jag fortsätter spela Final Fantasy 7, Shin Megami Tensei: Lucifers Call och inväntar höstens andra roliga saker ( Dark Souls och SOTC/ICO-samlingen står högt upp på önskelistan), men jag tänkte passa på att pimpa ett par recensioner jag skrivit iallafall.
Jag har varit en on-and-off-Bleach knarkare under mina dagar. Jag tror jag gav upp, eller tröttnade någonstans där serien började handla mer och mer om elaka vampyrer. Om jag inte blandar ihop det med Full Metal Alchemist nu. Oavsett, jag fick chansen att köra igenom Bleach: Soul Resurrecciòn till PlayStation 3, och det var väl … inte jättebra.
Snyggt till förbannelse, med animation som är nära serien, men faller platt på de flesta andra plan. Det är inte okej att i ett fightingspel ha såpass få manövrer. Bayonetta sätter ribban fasanfullt högt. Hela recensionen finns här: Bleach: Soul Resurreccion.
Nästa licensspel till slakt blev Warhammer 40,000: Space Marine. En betydligt trevligare bekantskap. Jag kände en hel del sympati med de stackars Orker jag totalmassakrerade, då jag i brädspelsförlagan gjorde det jävligt dumma valet att spela som Space Orks. Jag vet precis hur förnedrande det kan vara att totalutplånas av en trupp Space Marines i Power Armor. Hur livsfarligt det är att försöka ge sig in i närstrid med dessa, och hur jävla openetrerbar deras rustning är.
Spelet lyfter över Warhammer 40,000-universumet på ett schysst sätt, och framförallt är det fasansfullt roligt att plöja igenom Orker, Gretchins och att får massivt motstånd av Kaosmariner. Jag ska se om online-patchen är släppt, och dyka tillbaks i flerspelarläget några gånger under helgen. Ja, jag är fortfarande den där personen som hatar flerspelarspel, minns ni väl.
Recensionen hittar ni här. Gå och läs!
Recent Comments