Årets bästa spel

Som en del av Spelkrigets “Årets spel 2011”-bloggosfäromvälvande initiativ är dagens ämne “Årets bästa spel”.

Eftersom jag slarvat, inte hunnit och inte riktigt kunnat fokusera så kommer här en topp 1-5 i ett svep. Jag har inte riktigt hunnit spela alla spel jag hade velat spela ännu, bland annat ligger Deux Ex: Human Revolution och väntar på att plockas upp igen, men den inledande timmen imponerande inte helt. Crysis 2 börjar riktigt, riktigt starkt och hade kunnat vara en stark contender för årets grafik om jag plockat upp det tidigare, dessvärre är det den första förstapersonsskjutaren som faktiskt gör mig smått åksjuk, så min framfart genom det är l å n g s a m. Men, låt oss komma till Listan med stort L.

Plats nummer 1 – Catherine

Catherine

Jag behöver kanske inte skriva mer om det än jag redan gjort, både här, här och på eurogamer.se.

Plats nummer 2 – Dark Souls

Dark Souls

Jag lyckades sent omsider faktiskt spöa den till synes oövervinnerliga Gwyn – Lord of Cinder, och den känslan var så fruktansvärt härlig. Naturligtvis dök jag tillbaks och påbörjade ett new game+. Det faktum att jag spenderat runt 130 timmar i Dark Souls värld och inte på något sätt känner mig klar med det borde vara en indikation på att jag antingen är komplett galen, spelet är fantastiskt bra eller en kombination av båda två.

Plats nummer 3 – Xenoblade Chronicles

Xenoblade Chronicles

I sin iver att återuppfinna och revitalisera spelgenren har Monolith satt ribban så högt att de i princip har dödförklarat den. Ingen annan studio har de finansiella medlen eller passionen att ens kunna tävla på en jämn basis.

Med stilsäker precision och vackrast världar någonsin levererar Monolith Soft äntligen på löftet att bygga något bättre (eller åtminstone mer färdigt) än Xenogears. Ja, det är faktiskt uppe och rör vid de höga nivåerna. Trots en kanske lite färgglad och barnslig inramning är det en mörk och stundtals väldigt dyster historia. Tyvärr bortser många från den, då det släpptes till Wii lagom tills dess att den konsollen har förpassats till mörka, dammiga garderober. Jag skrev mer om spelet här och i recensionen hos eurogamer.se

Plats nummer 4 – Dead Space 2

Dead Space 2

Där Dead Space försökte efterlikna den klaustrofobiska, otäcka stämningen i Alien gör uppföljaren en solklar Aliens, bibehåller det klaustrofobiska men drar upp actionen till 11. Grisigare, skitigare, äckligare och obehagligare, men fortfarande otäckt och stämningsfullt. Ett tecken på att skräckspel fortfarande finns, men inbakat mer i actionthriller-skräckmodellen. Fasansfullt tight.

Plats nummer 5 – Shadows of the Damned

Shadows of the Damned

Inte nog med att Garcia Fucking Hotspur lyckades knipa årets karaktär, Shadows of the Damned halkade dessutom nästan in som Årets bästa överraskning. Jag skrev betydligt mer om det i Juli här, så spring iväg och läs det. Och köp för guds skull spelet. 😉