Square, vad hände egentligen?

Jag hälsade nyligen på en god vän för första gången på säkerligen 10 år. Fei heter han. Han bor i den liten byn Lahan i gränslandet mellan länderna Aveh och Kislev. Vi spenderade en hel del tid tillsammans, förr i tiden. Och det kommer ta en hel del tid  att ‘catch up’ igen, då han har en ganska lång resa att berätta om, och många  intressanta kamrater att presentera mig för. Och det är vad jag förväntar/förväntade mig från en Square-produkt.  En god historia, lagom mycket med (pretentiös) mytologi, ett solitt stridssystem/karaktärssystem. Väl underbyggda karaktärer. Vettigt med omvärldsutforskning. Bra musik. Charmig/bra grafisk presentation. Det känns som ganska rimliga krav om man förväntas spendera en hel tid i dess värld, right?

Xenogears

Xenogears – Fei och Citan

Dessvärre verkar Square se saker lite annorlunda nuförtiden. Det senaste SquareEnix-utvecklade spelet jag spelade innan detta var Final Fantasy XIII och innan dess, antagligen Final Fantasy XII, Dirge of Cerberus och The World Ends With You, Final Fantasy Tactics Advance, om vi bortser från ett antal nyversioner i diverse format. Alla ovanstående faktiskt bra spel, men det slog mig att allihopa har ett antal år på nacken. Square har legat stilla ganska länge. Åtminstone i min intressesfär. Final Fantasy XII kom i Mars 2006. Uppföljaren först 4 år senare. 4 långa år. Under tiden fick vi nöja oss med The World Ends With You, FFTA: 2, … och inte särskilt mycket mer. De tre större, tyngre teamen var alla upptagna med FF13, FF13 Versus och FF11-underhåll och expansioner. Över blev diverse outsourcade portabla spel, känns det som. Och detta är lite ovant, för oss som växt upp med Square bredvid oss.

Historiskt sett producerade Square en sjuhelskotta riktigt bra spel under Super Nintendo, Playstation och Playstation 2-eran. Sistnämnda är kanske lite sanning med modifikation, men vi kan väl ta upp ett par exempel på vad som producerats som hållt antingen riktigt bra, eller åtminstone rejält kapabel kvalitet. ( Jag har försökt sortera ut icke-Square-utvecklade spel nedan. Något kan ha slunkit igenom. )

 

Super Nintendo (1991-1996) Playstation
(1996-2002)
Playstation 2
(2000-2008)
Final Fantasy IV (2)
Final Fantasy V
Secret of Mana
Final Fantasy VI
Chrono Trigger
Seiken Densetsu 3
Bahamut Lagoon
Super Mario RPG
Final Fantasy VII
Final Fantasy Tactics
SaGa Frontier
Einhänder
Xenogears
Parasite Eve
Brave Fencer Musashi
Final Fantasy VIII
SaGa Frontier 2
Legend of Mana
Threads of Fate
Chrono Trigger
Chrono Cross
Parasite Eve II
Vagrant Story
Final Fantasy IX
Final FantasyI+II
Final Fantasy IV
Final Fantasy V
Final Fantasy VI
Final Fantasy X
Kingdom Hearts
Final Fantasy X-2
(Dragon Quest VIII: Journey of the Cursed King)
Kingdom Hearts II
Dirge of Cerberus: Final Fantasy VII
Final Fantasy XII

Ser vi till Playstation 3/Xbox 360 så ser resultatet än sorgligare ut: Star Ocean: The Last Hope, Final Fantasy XIII, Nier, Front Mission Evolved, The Last Remnant, Mindjack. Till portable enheter ser det gudskelov lite bättre ut, men det får bli en annan gång. Square var på god väg att ruinera mig under Playstation 1-eran. Så många, och så dyra importspel. #%(/%”.

Det är ganska självklart att någonting har hänt under dessa år. Mängden spel har minskat ganska så radikalt, och så även dess bredd, djup och längd. Just Xenogears beräknas ta någonstans mellan 60 och 100 timmar att spela igenom. Visst, en stor del av detta är rent grind-arbete. Det är ingen tvekan om det, men jämför detta med “uppföljarnas” (Xenosaga 1-3) betydligt linjärare handling, miljöer och kortare längd. Så verkar även vara fallet denna generation, där Final Fantasy XIII till största delen är en väldigt linjär historia, med lite frihet framemot slutet.

Naturligtvis kan vissa delar förklaras med “dyrare utveckling”, “större team”, men jag tror problemet är lite större än så. Ett antal nyckelkreatörer lämnade Square under Playstation 1/Playstation 2-tiden. Ibland dessa – Tetsuya Takahashi som gick vidare och grundade Monolith (Xenosaga 1-3, Xenoblade), Hironobu Sakaguchi ( numera Mistwalker ), Hiroki Kikuta (Sacnoth / Nautilus, Shadow-Hearts-serien), och flertalet andra.

Men någonstans längs vägen så känns det också som företaget tappat sin väg. Gått vilse. Står utan vision. Modet försvann. Konkurrensen från Enix försvann i och med ihopgången med densamme. Tri-Ace gav numera ut spel under namnet Square-Enix. Företaget som helhet verkar lite mätt och efter-maten-sömnigt. Ingenting direkt utmanar eller inspirerar.
Bortblåst från kartan finns uddare spel som Xenogears, eller Parasite Eve (Nej, jag är inte övertygad om att 3rd Birthday räknas). Bär det inte namnet Final Fantasy eller Mana så ges det inte resurser. Detta drev Mana-serien i en (för tidig, enligt vissa) grav. Samma risk finns nog för Final Fantasy-namnet, nu då det verkar tapetseras på precis allt.

Att det kan skapas relevanta JRPG-spel fortfarande finns det nog ingen direkt tvekan om. Nier, Resonance of Fate, 3D Dot Game Heroes, Demon’s Souls, Persona 4, Valkyria Chronicles och flertalet andra nysläppta titlar påvisar att genren fortfarande lever, men att Square kanske inte riktigt kan förvalta den ordentligt längre.

Kuren på problemet är inte att ge oss linjära, platta men grafiskt extravaganta upplevelser, Square. Vi förväntar oss fortfarande mer än så. Vi vill ha lite djup. Vi vill kunna utforska. Turligt nog finns det utvecklare som förstår det, och vill ge oss det. Skärpning, Square. Ni kan bättre. Vi vet det. Ni är just nu, enligt wikipedia, närmre 3400 anställda. Det placerar enligt min matematik er på fjärde plats storleksmässigt ( efter Ubisoft, Electronic Arts, Activision, men väl före THQ). Kanske dags att börja producera därefter också?

 

5 comments

Skip to comment form

    • Anna on March 1, 2011 at 3:31 pm

    Jag har inte kunnat läsa så ingående som jag velat (är på jobbet), men jag måste säga att du har en väldigt bra poäng. Jag har inte sett det på detta vis, kanske har jag inte vågat. Men helt klart så var storhetstiden för 10 år sedan, typ. Kanske innan.

    Och det är jobbigt att moderna JRPG:n idag oftast inte fylls av den där känslan som genomsyrar klassiker som Chrono Trigger, Xenogears, Final Fantasy V, IX med flera.

    Du nämner Valkyria Chronicles och Nier. Det förstnämnda har jag klassat som mitt favoritspel. Det andra är väldigt intressant, men jag har inte spelat klart det. Men det ska göras förstås.

      • Fredrik on March 1, 2011 at 3:44 pm
        Author

      Jag känner mig mest lite ledsen och grinig när man konstaterar sådant. Och ja, det gör lite ont att “kill your idols”, men jag befarar att Square inte längre är Square. Jag är nyfiken på varför. Hade jag orkat forska lite mer hade jag nog kunnat hitta fler anledningar – men jag tror massavhopp, “belåtenhet” och brist på (seriös) konkurrens är ganska stora faktorer.

      Valkyria Chronicles är riktigt briljant – både det stationära och det portabla. Ser fram emot trean.
      Nier är … Ja. Du har hört musiken. Spelet är udda. Men ack så vackert, och så trasigt. 🙂
      (Finns en relativt spoilerfri recension här: http://blog.explewd.se/2011/01/nier )

      (edit)
      … Och rent krasst så försvann väl Square ur matchen redan på Playstation 2-eran. Jämför deras alster under den perioden med motsvarande från Level 5 (Dark Cloud-serien, Dragon Quest 8), Atlus ( Shin Megami *), Sacnoth (Shadow Hearts-serien) till exempel.

      edit igen: Och Wild Arms, för tusan. Och Xenosaga. Jisses. Jag har inte huvudet med mig idag.

        • Anna on March 1, 2011 at 4:28 pm

        Ja jag såg den (jag har gluttat runt en del här förstår du ;)) men läste inte hela. (Återigen, jobbet. :P)

        Jag fastnade inte så värst för VC2, det finns saker jag stör mig på, saker som kunde gjorts så mycket bättre. Men absolut ser jag fram emot trean, men jag tycker det är synd att det inte kommer ett till PS3. 😛 Kanske VC4… om de gör ett.

    • Ina on March 2, 2011 at 9:46 pm

    Jag vill bara säga att jag älskar sättet du skriver på 🙂

      • Anna on March 8, 2011 at 12:05 pm

      Då är vi två! 😀 Jag håller med Ina, och jag har säkert sagt det själv, men det kan sägas igen! Kanske måste jag gå skrivarkurs? 🙁 Håller du i sånna, Fredrik? 😉

Comments have been disabled.