November 2011 archive

Spelhösten, en kortare uppdatering.

Det börjar bli mörkt utomhus. Mörkt och kallt. Perfekta dagar att krypa ihop i soffan och spela ett episkt storspel?
Nej. Inte om man är jag. Då går man på sparlåga, bloggar eller nyttjar internet till ett minimum.

Mental dvala är ett bra ord. Stress är en annan. Flertalet successiva deadlines på jobbet har gjort att andra saker blivit lidande. Det har tagit emot att öppna upp redigeraren här på bloggen, eller slå på ett tv-spel (som inte redan suttit i konsollen, eller varit för recension).

Den stora spelhösten kom, gick och lämnade mig mest kall och oberörd. För att vara en såpass stor högtid så fanns det förvånansvärt få spel jag verkligen brann för att få spela. Mängden storspel man borde och måste spela kändes överväldigande, och är det väl förvisso fortfarande. Jag har nog bara slutat bry mig.

Måstet att spela ett spel, att hänga på butiksdörren dagen då spelet släpps har brutits. Mönstret har förändrats. It’s a good thing. Att jag kanske borde eller vill göra det hänger fortfarande kvar, men det känns som en sundare reaktion.

Egentligen var det väl bara Skyrim som kändes som ett ‘måste-ha’ som faktiskt exekverades, trots att jag tidigare inte planerat att införskaffa det vid release då Bethesda återigen premierar min sekundära plattform med “tidsexklusivt DLC”. (Don’t get me started på varför det är en pissdålig idé…)

Men, frestelsen blev för stor. Sisådär 70 timmar senare, 35 levlar senare så är min karaktär gillesmästare för två gillen, på god väg mot mästare för det tredje gillet och huvudstoryn är sedan länge övergiven till förmån för betydligt intressantare sidospår.

Men vad hände med de andra spelen då? Uncharted 3 ligger ouppackat. Assassin’s Creed: Revelations är fortfarande inte införskaffat. Import-kopian av Metal Gear Solid-samlingen är även den oinköpt. Jag orkade väl på min höjd med Batman: Arkham City.

Däremot har jag passat på att plocka upp en halv uppsjö med äldre 360-spel – Alan Wake, Blue Dragon, Condemned, Deadly Premonition, Fable 2+3, Infinite Undiscovery, Last Odyssey, The Last Remnant och Metro 2033. Jag känner bara ingen lust att röra vid dem just nu, och fan vet när jag kommer göra det.

Fast ovanstående är inte hela sanningen. Jag har spelat en hel del andra spel såsom GoldenEye 007: Reloaded – recensionen finner du hos eurogamer.se, samt Lord of the Rings: War of the North.

Däremot har jag lite dåligt samvete för att det är såpass många andra spel från året som inte hunnit få en fair chans. Jag tänker primärt på Deus Ex: Human Revolution, Ico/Shadow of the Colossus-samlingen, El ShaddaiChild of  EdenHunted: The Demon’s Forge, allt Dragon Age 2-nedladdningsbart material, Quantum Theory, och ett par till. Men som läget ser ut nu kommer de få ligga kvar på skämshögen ett tag till.

Spenderar hellre tid med att göra meningslösa små uppgifter i Skyrim, eller fortsätta nöta Dark Souls. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att spelen inte har några direkta slut, eller erbjuder en enorm valfrihet.

Vad har jag egentligen spelat under hösten? Mest har det blivit Xenoblade ChroniclesDark Souls och (gissningsvis) Skyrim. Första två är jag uppe i en bra bit över hundra timmar vardera. Innan jag är klar med Skyrim gissar jag att även det kommer tangera 100-gränsen med en ganska bred marginal. Tiden finns, alltså. Det är lusten, mättnaden och den allmänna ‘meh’-faktorn hos de mer icke-fria, guidade spelen det är sämre med, antar jag.

Sen räknar jag kallt med att hinna köra igenom och  ge lite intryck på Drakengard 2 inom kort.

Tjirp. Nu ska jag tillbaks ned i mitt ide ett tag, och besöka Skyrim igen. Vi hörs.

Uppsamlingsrace, vecka 44

Den stora hösttystnaden har återigen drabbat bloggen. Det är lite olyckligt, men ibland finns det helt enkelt inte tid att balansera heltidsarbetande, bloggande, recenserande och sömn.

Sen sist vi pratades vid har följande hänt:

Spenderade lite tid med spindeltrikåerna på mig för att se huruvida Beenox lyckas överträffa förra årets Spider-Man – Shattered Dimensions. Svaret: Läs recensionen av Spider-Man: Edge of Time hos eurogamer.se.

Jag återupptäckte en klassisk spelformel i och med War of the Worlds (XLBA, PSN), där studion Other Ocean Interactive drar inspiration från Flashback, Another World och Prince of Persia för att tolka H.G. Wells saga om invaderande marsmänniskor. Fulla recensionen av War of the Worlds hittar ni här.

War of the Worlds blev för övrigt min tjugonde recension för Eurogamer. Tänk så fort tiden går när man har roligt. 19 av dessa har publicerats sedan mars i år.

Utöver det och Dark Souls har jag faktiskt inte hunnit spela så fasligt mycket mer. Jo, ett spel till vars recension är inlämnad, så vi får se när den postas. 😉

Spelsamlingen har utökats lite – Deadly Premonition och Alan Wake (stora, tjocka bok-liknande boxen) är införskaffade. Har fortfarande inte hunnit, orkat eller haft råd med Uncharted 3 eller något annat nytt, bortsett från Batman: Arkham City. Jag har ett antal spel som ligger på paus – vissa av dem har jag bloggat om lite här, men det ser ut som de kommer ligga i dvala ett bra tag till. Sorry för det.

Jag borde ge mig på Kings Field IV, eller fortsätta med Shin Megami Tensei: Lucifer’s Call, eller fortsätta med Final Fantasy 7-genomspelningen, men tid och ork brister. Jag skyller på höst, deadlines och ett alltid växande spelberg.

Men jag kommer tillbaks. Så småningom. Stay tuned. 🙂