Dec 12 2011

Årets spelvärld/universum

Som en del av Spelkrigets “Årets spel 2011”-bloggosfäromvälvande initiativ är dagens ämne “Årets spelvärld/universum”.

Dagens ämne handlar om världsbyggande, något som inte bara involverar grafisk extravagans men även bakgrundsmaterial, lore, mytologi och annat sådant jävelskap. Bör monster räknas in? Ja, det kan vi väl säga. För att få vara med här var grundkraven ganska enkla för min del. Världen skulle kännas ‘levande’ och ‘genomtänkt’. Jag ville inte se några tomma korridorer med rutinmässigt klippt-och-klistrade texturer eller flyttlådor på ogenomtänkta ställen. Jag vill inte heller se några fundamentala repeats i miljöbyggandet.

Där föll tyvärr Skyrim bort ur tävlandet – för trots att det är genomtänkt, vansinnigt stort, konsekvent och allt det där så blir det lite för mycket repeterande. Naturligtvis finns det en logik i att alla Draugr-gravvalv ser likadana ut, det är inte det jag ifrågasätter, men det finns en gräns för hur många snöiga berg jag kan stå ut med. 😉

Utan vidare krusiduller, låt oss presentera vinnarna.

Xenoblade Chronicles

Jag kanske låter som en trasig skiva nu, men allt jag skrev rörande ‘bästa grafik‘ passar in även här, men där Xenoblade Chronicles övertygar för den här kategorin är den enorma variationen och briljansen med vilken världen byggs upp. Från det stora, grönskande fältet som är knäet på den enorma varelsen Bionis, till träskområdet, till det enorma, snötäckta berget Valak, till Makna forest. Inga miljöer ser likadana ut, och alla målas upp med en sån vansinnig detalj att det är häpnadsväckande.

Ja, och så ska vi ju inte bortse från det “lilla” faktumet att du springer runt på en gigantisk varelse, där du i jämförelse är som en loppa i storlek. 🙂

Runner up: Dark Souls

Demon’s Souls var aldrig ett särskilt vackert spel, rent tekniskt, men världarna (fragmenterade och splittrade som de var) kändes trots allt som delar av samma universum, åtminstone litegrann.

I Dark Souls tar From Software äntligen steget vidare och bygger en sammanhängande värld – som jag som spelare kan röra mig igenom i vilken ordning jag vill, och utforska precis hur jag vill. Inom vissa gränser, naturligtvis. Går jag oförberedd på fel håll så dör jag obarmhärtligt. Men, möjligheten finns. En expansiv, mörk, skitig och genomtänkt dark fantasy-gone-wrong-värld målas upp och populeras av de mest hiskeliga demoner, monster och odöda varelser. Din enda respit är de lägereldar som rests på strategiska platser, men att ta tillflykt till en sådan bär med sig sitt eget straff – nämligen att tidigare fällda fiender återupplivas.

Sadismen är genomsyrande, men aldrig orättvis. Precis som universumet i sig finns det en balans och en skönhet i spelmekaniken. Den tysta, lummiga skogen ser ut som en säker, lugn zon, fram till dess att gigantiska katter med rakbladsvassa klor och tänder anfaller dig. Eller när träden börjar drämma till dig med sina grenar. Att ett kloaksystem är fullt med giftiga grodor, förväxta råttor och skelett känns logiskt, men en lugn och fin skogsdunge? 🙁

9 comments

2 pings

Skip to comment form

  1. Jag satt faktiskt och tänkte, för någon timme sedan, “Varför skrivs ingenting på Explewd, om Dark Souls. Någon måste ju ge det lite kärlek!”

    Sedan såg jag att någon annan skrivit om det, och då kändes det bättre.

    Av någon anledning. Jag har inte spelat det, eller föregångaren, så varför jag tycker att det borde vinna åtminstone lite i en specifik kategori vet jag inte.

    Aaaaanyway. Xenoblade Chronicles borde jag ju ha kunnat gissa mig till att du skulle ha valt. Jag vet inte varför jag inte tänkte på det spelet. Jag tänkte bara, “Han kommer att välja Dark Souls.”

    1. 😀

      Jag har haft fullt upp i ett par dagar och inte haft tid att ägna bloggen eller #goty-listan den kärlek den förtjänar, men idag var jag tvungen att ta mig i kragen.

      Jo, jag såg att någon annan också skrivit om Dark Souls. Kul att se. Pepp.

      Du borde prova Dark Souls. Helt klart. Det är väl värt att ge en chans. 😉

      1. Jag drömmer – flera gånger! – om Dark Souls. Utan att ha spelat det, eller föregångaren, och utan att egentligen ha sett tillräckligt mycket för att rimligtvis kunna drömma om det. Jag tror att det är mitt undermedvetna som säger åt mig att jag borde spela det. Eller så försöker det varna mig för det. Jag har inte riktigt rett ut det där. Men jag ska ta tag i det. Någon gång.

        1. Det är nog ett tecken på att din själ brinner för en rejäl utmaning och upplevelse. Helt klart. Följ tecknen. 😉 (Limited Edition-utgåvan för 399 på webhallen!)

  2. Yey för Bionis! Just Gaur Plains är nog en favoritplats. Iofs, Eryth Sea är också riktigt makalöst, bara själva idén om flytande korallrev! Åh, saknar… 🙁

    • Ina on December 13, 2011 at 5:12 pm
    • Reply

    Nämen OJ så oväntat! Eller… nä 😉
    Som du vet har jag inte hunnit spela dessa spel än så jag kan inte säga så mycket. Håller med om att Skyrim inte når upp till toppen iaf ;D

    1. Så när blir det dags att besöka dessa platser? 😉
      Skyrim är underbart på sitt sätt. Hade det funnits en tredjeplats så hade den nog gått till Skyrim ( eller Shadows of the Damned, eller Alice…. Fantastiskt många starka spel i år, trots vad twitter vill hävda. 😉 )

        • Ina on December 13, 2011 at 11:39 pm
        • Reply

        Uhm… “soon”.

        😀

  3. Dark Souls var iaf inte min typ av spel, men jag längtar tills jag har råd eller att en polare slutar spela Xenoblade Chronicles så att jag kan låna hans ex, speciellt efter allt gott man hört om spelet.

  1. […] Megazine, Spelkänsla, EmmyZ, Kulturbloggen, Vill vara gamer, Mats Nylund (FZ.se), Spelmolnet, Explewed Dela det här:Like this:GillaBli först att gilla denna post. This entry was posted in […]

  2. […] Megazine, Spelkänsla, EmmyZ, Kulturbloggen, Vill vara gamer, Mats Nylund (FZ.se), Spelmolnet, Explewed Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna […]

Leave a Reply

Your email address will not be published.